Året som gått

Vid denna tid förra året stod jag inför mitt livs största utmaning, jag skulle bli mamma. Livet som växte inom mig innebar både hopp, glädje, oro och framtid. Jag har varit med om mycket saker i mitt liv som både stärkt och försvagat mig. När jag och mina fem syskon kom till Sverige för 15år sedan med enbart en liten resväska där vi alla hade 2 plagg var och inte visste vad detta land hade i åtanke för oss är en tid som innebar mycket förvirrig, rädsla och hopp om en bättre framtid. Nu femton år senare och jag skulle få bli mamma och ge ett annat liv en framtid var det många frågor som kretsade min graviditet. Att själv ha förlorat min mamma vid12års åldern ställde mig inför en utmaning kring moderskap som jag tyvärr inte kunde fråga henne om.

Hon föddes 11/1 (precis som beräknat), vägde 3450g och var 50cm lång. Namnet hon fick betyder på arabiska och Swahili den heliga siffra sju, som står för tur och mystik. Hon kom in i mitt liv som en värm våg. Hon var väntad och älskad.

Under året har jag fått rannsaka mig själv, min relation till min mamma, till andra kvinnor och andras mammor. Jag har upptäckte styrkor hos mig som jag trodde mig inte fanns. Jag har hittat glädje i mitt barn, glädje i mig själv och känner ro. Ett lugn som fattats mig.

Jag har börjat sy (mycket), tagit tag i det som jag förskjutit och försökt hitta glädje och rofylld sinnesstämning när allt verkat falla.

Men det detta busfrö i huset som inte låter mamma vara annat än lycklig, lekfull och optimistisk måste allt annat också falla på plats.

Jag har avlagt min examen och skrev mitt examensarbete med lilltjejen i knät. Ett examensarbete som lät mig äntligen ta upp de frågor i vår värld som jag anser viktiga, nämligen frågor om etnicitet, identitet, utan- och innanförskap. Ett examensarbete som bedömdes av min examintor som det mest originella på institutionen IMER på Malmö högskola. Ett examensarbete som kommer i publikation nästa år tillsammans med en annan text jag bidragit med i Notisförlags kommande antologi om Afrosvenskhet.

En nyårs"blåsa" fick bli det sista sydda alstret för detta år som innefattat mer glädje än sorg för mig. En hobby som påbörjades med lite kunskap och där goda människor hjälpte mig. Jag vet inte hur många mail jag skickade iväg till Anki på Vurm om mudd, namnband, kantbandsvikare och diverse syrelaterat. Jag vill med detta inlägg passa på att tacka alla under medbloggare för era fina kommentarer, er inspiration och uppmuntran när det har både varit bra och dåliga stunder i år. Jag vill även tacka mina kunder och alla underbara läsare som får mig att hålla humöret uppe och motivationen på topp. Jag vill tacka alla er som trängt in i mitt liv under detta år. Alla nya vänner. Med detta sagt, vill jag önska alla ett riktigt GOTT NYTT ÅR och jag hoppas att det nya året bringer mer lycka och glädje för oss alla. Gott nytt år! Kärlek N