datakrangel, heta kammar och flyktingar

Jag verkar inte kunna ladda upp bilder med blogger just nu. Det ar inget fel pa uppkopplingen sa... vet ej... Men nu ar vi i Uganda och jag TRIVS!!! Sa roligt att komma hem, att traffa familjen och min alskade mormor. Bussresan gick superbt, lilltjejen skotte sig sa bra men pa den 26:e timman borjade tristessen krypa pa. Resan tog 30timmar och vi kom fram skitiga, svettiga och hungriga. Men shit, vad det var vart det.

Det ar sa roligt att vara i Kampala, jag ALSKAR denna stad som bara fortsatter att vaxa. Vi bor en bit utanfor stan, langs Entebbe rd som tar en till den beromda flygplatsen om man fortsatter i 2mil till. Min mormor har byggts sig ett nytt hus som fyller manga besokare. Jag ska beratta mer om detta hus i nasta inlagg, men jag vill tacka for alla gratulationer och jag ar hemskat ledsen att jag inte kunde fa ut mer info om tygindustrin i Tanzania.

Men sa fort vi kom till Uganda ringde jag en dam som jag motte sist jag var har 2007 och som rakar vara dotter till Guineas forra president Sekou Toure' och som sedan 10ar tillbaka ar bosatt har i Kampala. Hon hjalpte mig nar jag gjorde min forskning kring begreppet och rorelsen Pan-Africanism och om ni kanner till hennes far sa vet ni varfor hon var superb till detta arbete. Denna dam har i sin tur en massa kontakter overallt i varlden da hon bl.a. arbetar som tolk for FNs olika kommitteer. Jag berattade for henne att jag nu var klar med skolan och sokte jobb overallt. Med ett samtal ringde hon chefen till International Refugees Rights Initiative (IRRI) som kunde ta emot oss direkt dar jag fick chans att lamna mitt cv och prata lite kring aktuella flyktingfragor i Afrika.

Jag har ju min examen i Internationell Migration och Etniska Relationer (IMER) vilket han tyckte var passande for dem och blev darmed inbjuden pa ett mote som han skulle ha med sina medarbetare nasta vecka. Denna organisation ligger direkt under FN och har sitt ena huvudkontor i FN huset i New York. Det andra kontoret ligger har i Kampala, Uganda. De ar i sin tur huvudorganisationen for de andra flykting- och manskliga rattighetsorganisatiuoner har i Afrika, sa jag kom direkt till toppen, vilket ju blev battre an dom jag skulle traffat i Dar es salaam, TZ.
   De i Dar ligger ju under denna organisation och just nu har man hand om vad de kallar THE GREAT LAKES PROJECT, dvs, flytingfragor i lander kring Victoria sjon, alla skyddsbehovande fran Sudan, Somalia och Kongo ar hogsta prioritet. Men man har aven hand om de som flydde Rwanda kriget 1994 till Tanzania, manga ar fortfarande kvar i flyktinglagren, manga har integrerats och andra ar IDPs (internally displaced persons = flyktingar inom det egna territoriet).

Ah, det ar sa stora fragor som jag hittils bara har i teori. Jag har vid enstaka tillfallen traffat folk fran Rwanda och Kongo men det ar sa svart att begripa sig pa hur dessa manniskor och alla manniskor i nod helt enkelt bara orkar fortsatta. Det var otroligt larorikt att prata med chefen for IRRI da han var sa otroligt kunnig och kunde verkligen satta fingret pa alla de fragor och teorier vi bara laser om pa vara universitet i vastvarlden.

Vi far se vad detta leder till, men jag ska halla er uppdaterade. Nu ska jag betala lite rakningar, ga till frisoren, hitta en "hot comb" som min syster beodrat mig till, lasa pa mer om IRRI och bara njuta av att vara har. Jag hoppas att ni alla mar bra och njuter av varvarmen jag hor sa mycket om.

Karlek N

Idag är ingen vanlig dag…

För idag firar vi min födelsedag! Japp, jag fyller hela 26 pinnar idag. Wow… det är min andra födelsedag utomlands. 2007 firades den i Egypten. Riktigt vad som står på schemat idag kan jag inte svara på. Men eftersom det även är vår sista dag i Tanzania så ska det väl firas. Och just, fri från malarian är jag också, fy satan. Men först… måste jag berätta om gårdagen. Jag berättade i förra inlägget att jag skulle besöka en av tygfabrikerna här i landet, NIDA textiles för att få mer info om deras kangas och kitenges. 4 bussar senare hittade jag till fabriken som ligger i utkanten av Dar es salaam. Som jag har räknat det till så ska det finnas 5 textil fabriker i landet, 1 här i stan och de andra lokaliserade i Morogoro, Tanga och Ngorongoro. Det enda jag vet om dessa fabriker och tyger är att mestadels bomullen (om inte all) som används i tillverkningen kommer från Tanzania. Dessutom är dessa tyger väldigt lukrativa för dessa fabriker därför att ALLA använder dom. Man syr upp klänningar och dräkter ofta i Kitenge (lite tjockare tygstycke som säljs i 4m resp. 12m stycken) och så bär alla muslimska kvinnor (eftersom kangas säljs i dubbla stycken ca 1,5m vardera passar detta fint att använda ena stycket som kjol och det andra som huvusbonad) och säkerligen andra kvinnor kangas (ngt tunnare bomulls tygstycke) till vardags. Man använder kangas även att bära barn i, som handduk, lakan, påsar/väskor, baddräkt, de bärs på huvuden av kvinnor som kånkar på tunga last och till ungefär 100 andra saker. Jag har en bok hemma som jag köpte i Kenya 2007 som visar just 101 sätt att använda en kanga på. Jo, fabriken, jag tog mig dit, knackade på och när dörren öppnades stod det ungefär 4 vakter och stirrade på mig som om jag hade hamnat fel. Jag hälsade vänligt på Kiswahili men sen tog fraserna slut när jag skulle förklara mitt ärende. En 10-minuter senare kom en nästan blind gammal man som talade ganska bra engelska och skulle hjälpa mig. Jag förklarade vem jag var, att jag sydde barnkläder i Sverige som även finns i butik och att jag hade haft tidigare kontakt med en manager där som visste att jag skulle komma på besök. Han i sin tur försökte få tag på denna manager efter att ha frågat om jag hade med mig kopior på vår mail kontakt. Givetvis hade jag inga såna kopior med mig och det var här trubbeln började. Han managern råkade vara bortrest och tydligen fanns det ingen annan där i hans ställe. Han ringde till huvudkontoret som ligger i stan men de var inte så intresserade av att hjälpa mig. De ansåg att det var upp till managern på fabriken att sköta såna här ärenden. Så där satt jag, hungrig och svettig och med ständiga sms från min pojkvän som skämtade om att jag skulle bryta mig in, blanda till egna kangas och kitenges och springa därifrån. Vilka rubriker: TYGGALEN UNGADIER BOSATT I SVERIGE BRYTER SIG IN PÅ TEXTILFABRIK!!! Nej, en sån renagade är jag inte, så jag satt där tålmodigt och bad (alltså baaaaad) denna herre att åtminstonne ringa managern som skulle känna igen mitt namn och ärende så att han kunde ge sitt godkännande till min inspektion. NEJ, fick jag som svar, antigen skulle jag maila managern igen eller sticka till huvudkontoret och prata med dem där. Trött och irriterad tog jag mina fyra bussar tillbaka till stan där min fina familj väntade mig för lunch och pojkvännen beklagade sig och dottern var bara glad att se mig igen. Så där har ni det, men ack den som ger sig, jag ska försöka igen nästa jag kommer hit (när det nu blir). Och den personen på UNHCR som jag skulle pratade jobb verkar nu lite för upptagen för att avsatt 10min till mig så verkar det som det inte blir av denna gång. Men som sagt, ack den som ger sig. Jag har en jättebra kontakt i Uganda som i sin tur har en massa kontakter i höga positioner i alla sorters områden som jag ska träffa och hoppas på att jag kan få ngt där. Visst nepotism, men det är ändå mina meriter som talar för mig och det är ändå jag som måste ta mig genom en intervju så jag känner inget dåligt samvete för det. Det är väl bara bra att känna en massa olika sorters människor med olika expertis. Eller, vad tycker ni? Nästa gång vi hörs är från mitt vackra Uganda så för nu säger jag kwaheri (hejdå) och sså hörs vi igen snart. Mycket Kärlek N Ps Håll tummarna för oss att vår 24h bussresa går bra och att vi kommer fram välbehållna. ds

Damn disease

Jo, sa har ar det. Jag skulle ga till Nida textiles, foretaget som producerar alla de tyger jag har kopt pa ett studiebesok. jag skulle dessutom pa en intervju som kunde leda till ngt riktigt haftigt...men... jag fick malaria! Fy fasen, va drygt. Jag hade inte tid att bli sjuk, men jag blev det. Och det ordentligt. Det kom inte med feber som man hort hela tiden utan jag fick sana fruktansvarda magsmartor att jag holl pa att svimma. 2dgr senare pallade jag mig till narmaste sjukhus for att testa vad det var, och visst, 2 ackliga malaria parasiter levde i mig. 100kr senare hade jag ett helt apoket med mig hem som skulle kakas pa 3dgr. Jag led verkligen (ja, jag tycker synd om mig sjalv), spelade harpan hela dagarna, nar batterierna pa mobilen dog sa tog jag datorn. Men, en ny vecka ar har, jag mar battre och nya forsok ska gora pa alla fronter innan vi sticker till Uganda pa torsdag. Dessutom maste vi ta bussen dit for flygbiljetterna hade gatt upp med 300dollar sa dyrt, och dyrt har vi inte rad med, sa det blir 24h bussresa hela familjen. ha en trevlig vecka gott folk Karlek

Nya tyger och mycket uppsytt

Nya Tyger har inforskaffats och jag har sytt upp en hel del klader som ni ser. Skraddarna har ar duktiga pa att sy och snabba. Kolla in hogen med uppsydda barnklader pa golvet. Hoppas ni alla haft en trevlig pask och har det gott. Vi spenderade pasken pa stranden vilket ju var shchysst. Nu ska jag ivag och forsoka boka flygbiljetter till Uganda till nasta vecka och pa en ev. jobb intervju pa UNHCR, FNs flykting organ. Onska lycka till. Karlek N

Zanzibar i bilder...

Endast det basta for min lilla tjej...

Minns ni packlistan i borjan pa aret som deklarerade 4 pkt blojor? Jo, dom tog slut ratt fort. Vi hade med oss 4stora paket som vi tankte skulle racka i all evighet. Tji, fick vi. Dom tog slut efter 1man och in pa manad 2 sa fick vi ta till andra losningar. Vi visste att Kalunjis farmor och farfar skulle komma och halsa pa oss i mitten pa Mars sa vi tankte att vi far halla ut tills de kommer och fyller pa bloj, valling, grot och medicinforradet.

Blojor har i Tanzania ar ratt dyra. De storsta paketen ar det runt 15st i och kostar mellan 200-300kr!!!

Ok vi alskar var dotter... men... 300spann!!! Hell no!

Sa det har blivit blojor African style. Vi kopte 10st tunna (skona:-)) bomullshanddukar, en plastklamma, och plastbyxor. Denna variant har lilltjejen pa dgrna och sa far hon finvarianten pa natterna. Annars racker inte de 3 paketen besoken hade med sig fram tills vi aker hem om ca 5v.

Vad skulle ni gjort, da? Stromming, jag tanker ofta pa dig och dina tygblojor nar jag byter pa min tjej. Lyckos I...

Annars mar vi bra, jag har akt pa en grym forkylning och Kalunji har feber (ja, jag ar en optimist) men allt ar bra och vi forbereder oss for Uganda resan om ca 2v dar vi ev maste ta bussen i over 20h. Med en 1aring!

Trevlig helg gott folk

Karlek