Afrika mitt Afrika...

Jaha, eftersom jag råkade radera mitt första inlägg så får jag här skriva ett till. Det var nog ifs tur att det hände för jag var lite väl arg på det första inlägget. Resan började inte så bra för vår del. Flygresan var nog det enda som var hyfsat. Lilltjejen var glad, åt bra, sov bra och busade med alla som gick förbi henne. Hon lekte tittut med de bakom oss tills de tröttnade. Vi alla med barn fick dessutom förstklassig behandling så inte mycket att klaga på där. Men sen gick det lite sämre. Huset vi var lovade när vi kom fram var knappt färdig byggt. Det saknades fönster, möbler och allt annat vi blivit lovade. Det enda som fanns där var havsutsikten, men vilken nytta gjorde det när man bodde på en byggarbetsplats? Vi blev lovade av byggarna att de minsann kunde fixa klart ALLT under dagen. Pyttsan eller, säger vi! Vår teori är att chefen hade varit bortrest ett tag och de hade då passat på och tagit sig en semester. Och när vi ”plötsligt” dök upp som lovat uppstod en smärre panik hos dom och det började bankas in fönster här och där. Vi bestämde oss där och då att strunta i alltihopa och försöka hitta nytt boende. Men där stod jag med ett svettigt, hungrigt och trött barn och jag och hennes pappa kände oss allmänt som dåliga föräldrar. Vi kände oss så taskiga som släpat med henne hela vägen hit och det strulade till sig direkt. Mitt i allt detta strul fick vi kontakt med ett svenskt-tanzaniskt par i Solna med flera byggnader i Dar es salaam och med många kontakter i bostadsbranschen här. De hade en lägenhet i stan med ett ledigt stort rum som vi kunde hyra i två veckor för 25$/natt och sen skulle det hyras ut till ngr tyska studenter. Så här är vi nu. Alla tre i ett rum i stan i ett hus med dålig gård. Det ligger glas och annat farligt precis utanför huset där jag inte vill släppa ut mitt barn. Och eftersom det är runt 35C under dagen så har vi knappt gått ut. Vi går ut på kvällen när solen lagts sig lite för att undvika allt farligt som kan hända med mycket sol och litet barn. Vi försöker via egna kontakter här fixa ett nytt boende inom 2v där vi kan ha det lugnt och skönt, barnvänligt, spara lite pengar genom att laga egen mat och liksom ha semester, men jag håller er uppdaterade om hur det går med det. Jag är helt säker på det kommer att lösa sig till det bästa men just nu känns det trist att ha rest så långt för att vara inomhus. Stranden som ligger närmast här är inte direkt badvänligt och lilltjejen har redan fått en massa värmeutslag på hela ryggen och magen. Vet nån hur man ska hantera det? Men idag fick vi veta att kalunjis farmor och farfar ev. kommer hit i mars vilket känns jätte roligt för både mig och K. Vi får sällskap eftersom hennes pappa är borta hela dagarna och jobbar med sin forskning. Och jag påminner mig själv om att vi ändå inte ska klaga för värme var vad vi ville och värme är vad vi fick. Slipper 30min påklädnaden hemma, kylan, vardagsstristessen och kalunji får springa runt i bara blöjor hela dgrna. Och även om vi inte bada på just den stranden närmaste där vi bor blir väldigt fina och mysiga promenader på kvällarna.