Bagamoyo

Vi bestämde att eftersom kalunjis pappa är borta under veckorna för att göra intervjuer och forskning till sitt arbete så ska vi göra utflyter varje helg, hela familjen. Så förra helgen åkte vi till Bagamoyo, en liten stad eller snarare samhälle 8mil norr om Dar es salaam. Dessa 8milen tog oss ca 3h. Åh, Africa, allt tar såååå lång tid här. Först tog vi dala dala (lokala kollektivtrafiken här) till färjan (ca 15min), färjan till stan (ca 5min), dala dala igen till Mwenge dit alla bussar från stan åker (ca 20min) och sen bussen till Bagamoyo (ca evighet). En för/nackdel här är att det finns inga som helst busstidtabeller, utan bussen kommer när den kommer och går när den är full. Det går många bussar till alla stadsdelar som sköts av privatpersoner och det kostar 300 Tanzanianska shilling (ca 2kr). Men det är MYCKET folk här och eftersom det inte heller finns ngr busshållplatser stiger folk på där dom känner för det. Så på ett avstånd av 100m kan det på 3 olika platser stå folk och vänta på bussen. Herregud, varför kan de inte stå ihop? Jag fattar inte!!! Allt detta åkande med en 1åring som först tycker att det spännande, sen tråkigt, sen varmt, roligt igen och så håller det på så hela dagen. Men jag är alltid laddad med ett gäng bananer, kex och vatten i min väska, vart vi än går. I Sverige också! Väl framme i Bagamoyo var det trevligt. Det är ett väldigt litet ställe med väldigt trevliga människor. Stillsamt och man blir inte lika utstirrad som i Dar. Många verkar ha väldigt svårt att placera mig i denna kontext. Jag ser ut som dem men ändå inte. Jag har dreads, vilket praktiskt taget ingen kvinna här har. Det verkar inte finnas ngr kvinnliga rastas här. Tacka vet ja Malawi, där man iblannd kunde se hela familjer med rasta tro och dreadlocks. Till och med barnen. Dessutom går jag med min ”mzungu” (vit) man och mitt ”mzungu” barn. Men jag har för länge sedan lärt mig att att inte bry mig om sånt som beror på okunskap. Det ger mig inget annat än huvudvärk och jag föredrar dom som kommer fram till mig och ställer frågor än det ständiga ”stirret”. Ok, Bagamoyo! För er som håller er afrikanska historia svagt i minnet kan jag påminna om att Tanzania blev först koloniserat av Tyskland 1884 när ”The scramble of Africa” ägde rum och Tyskland, St. Brittanien, Frankrike, Portugal och Spanien drog streck över den afrikanska kartan och lottade mellan sig vilka länder de skulle kolonisera var. Tanzania föll på Tyskland och detta kan ibland påminnas i Kiswahili där det fortfarande finns en del tyska ord. Bagamoyo som är en hamnstad användes först av araberna i norr och Mellanöstern att frakta slavar upp. De togs från kusten, fraktades till Bagamoyo innan de slutligen skeppades över till Zanzibar och till arabvärlden och Asien för slavarbete. Slavarna byggde pyramiderna och andra stordåd vi idag betraktar med stora ögon! De flesta dog i arbetet och det är därför man inte ser ngr svarta personer i arbaländerna. Arabvärlden har dessutom kvar sin slavmentalitet vad gäller de svarta afrikanerna och än idag fraktas unga tjejer från främst Sudan, Somalia, Etiopien och Eritrea till hushållsarbete i Egypten och övriga mellanöstern och dessa tjejer/kvinnor får inte gå ut. Så ni kan tänka er hur provocerande det var för alla, främst männen när jag åkte runt i Libanon, Syrien och Jordanien för 3år sedan och visade upp en frihet (ledigt klädd och ingen huvudbonad) i deras samhällen! När jag var i Egypten för 2år sedan blev jag kallad hora på gatorna av männen, små pojkar skrek att de skulle k****a mig blodigt! ...men när Tyskland förlorade kriget (det andra) så blev dom av med alla sina kolonier i världen och dessa delades i sin tur upp mellan de kvarkvarande kolonial makterna. Och eftersom Uganda och Kenya redan tillhörde St. Brittanien så blev även Tanzania brittisk. Denna historia är väldigt märkbar i Bagamoyo. Alla gamla fort finns kvar, den gamla slavmarknaden där östafrikas folk såldes finns kvar. Allt är dock förfallet. Ingen regering sedan självständigheten (1963) har tagit vara på dom, på att rusta upp dom så att nationens medborgare kan ta del av deras historia. Utan det enda som det görs ngt på är platser där de vet kommer många turister. Och detta gör mig så j-la ledsen och förbannad. Att det finns en sån enorm brist på respekt och kärlek för det egna folket här och alla fina ställen i landet, alla fina byggnader här, alla fina hus och alla fina stränder ägs ofta av ngn utifrån. Alla fina ställen rustas upp för turister och INTE för det tanzanianska folket. Vita människor här behandlas mycket bättre än de svarta människorna. Det finns väldigt lite kärlek för det afrikanska, det svarta. Det anses svagt och svagt kan inte respekteras. We have to decolonise our minds! (berättar mer om detta begrepp senare).