Idag är ingen vanlig dag…

För idag firar vi min födelsedag! Japp, jag fyller hela 26 pinnar idag. Wow… det är min andra födelsedag utomlands. 2007 firades den i Egypten. Riktigt vad som står på schemat idag kan jag inte svara på. Men eftersom det även är vår sista dag i Tanzania så ska det väl firas. Och just, fri från malarian är jag också, fy satan. Men först… måste jag berätta om gårdagen. Jag berättade i förra inlägget att jag skulle besöka en av tygfabrikerna här i landet, NIDA textiles för att få mer info om deras kangas och kitenges. 4 bussar senare hittade jag till fabriken som ligger i utkanten av Dar es salaam. Som jag har räknat det till så ska det finnas 5 textil fabriker i landet, 1 här i stan och de andra lokaliserade i Morogoro, Tanga och Ngorongoro. Det enda jag vet om dessa fabriker och tyger är att mestadels bomullen (om inte all) som används i tillverkningen kommer från Tanzania. Dessutom är dessa tyger väldigt lukrativa för dessa fabriker därför att ALLA använder dom. Man syr upp klänningar och dräkter ofta i Kitenge (lite tjockare tygstycke som säljs i 4m resp. 12m stycken) och så bär alla muslimska kvinnor (eftersom kangas säljs i dubbla stycken ca 1,5m vardera passar detta fint att använda ena stycket som kjol och det andra som huvusbonad) och säkerligen andra kvinnor kangas (ngt tunnare bomulls tygstycke) till vardags. Man använder kangas även att bära barn i, som handduk, lakan, påsar/väskor, baddräkt, de bärs på huvuden av kvinnor som kånkar på tunga last och till ungefär 100 andra saker. Jag har en bok hemma som jag köpte i Kenya 2007 som visar just 101 sätt att använda en kanga på. Jo, fabriken, jag tog mig dit, knackade på och när dörren öppnades stod det ungefär 4 vakter och stirrade på mig som om jag hade hamnat fel. Jag hälsade vänligt på Kiswahili men sen tog fraserna slut när jag skulle förklara mitt ärende. En 10-minuter senare kom en nästan blind gammal man som talade ganska bra engelska och skulle hjälpa mig. Jag förklarade vem jag var, att jag sydde barnkläder i Sverige som även finns i butik och att jag hade haft tidigare kontakt med en manager där som visste att jag skulle komma på besök. Han i sin tur försökte få tag på denna manager efter att ha frågat om jag hade med mig kopior på vår mail kontakt. Givetvis hade jag inga såna kopior med mig och det var här trubbeln började. Han managern råkade vara bortrest och tydligen fanns det ingen annan där i hans ställe. Han ringde till huvudkontoret som ligger i stan men de var inte så intresserade av att hjälpa mig. De ansåg att det var upp till managern på fabriken att sköta såna här ärenden. Så där satt jag, hungrig och svettig och med ständiga sms från min pojkvän som skämtade om att jag skulle bryta mig in, blanda till egna kangas och kitenges och springa därifrån. Vilka rubriker: TYGGALEN UNGADIER BOSATT I SVERIGE BRYTER SIG IN PÅ TEXTILFABRIK!!! Nej, en sån renagade är jag inte, så jag satt där tålmodigt och bad (alltså baaaaad) denna herre att åtminstonne ringa managern som skulle känna igen mitt namn och ärende så att han kunde ge sitt godkännande till min inspektion. NEJ, fick jag som svar, antigen skulle jag maila managern igen eller sticka till huvudkontoret och prata med dem där. Trött och irriterad tog jag mina fyra bussar tillbaka till stan där min fina familj väntade mig för lunch och pojkvännen beklagade sig och dottern var bara glad att se mig igen. Så där har ni det, men ack den som ger sig, jag ska försöka igen nästa jag kommer hit (när det nu blir). Och den personen på UNHCR som jag skulle pratade jobb verkar nu lite för upptagen för att avsatt 10min till mig så verkar det som det inte blir av denna gång. Men som sagt, ack den som ger sig. Jag har en jättebra kontakt i Uganda som i sin tur har en massa kontakter i höga positioner i alla sorters områden som jag ska träffa och hoppas på att jag kan få ngt där. Visst nepotism, men det är ändå mina meriter som talar för mig och det är ändå jag som måste ta mig genom en intervju så jag känner inget dåligt samvete för det. Det är väl bara bra att känna en massa olika sorters människor med olika expertis. Eller, vad tycker ni? Nästa gång vi hörs är från mitt vackra Uganda så för nu säger jag kwaheri (hejdå) och sså hörs vi igen snart. Mycket Kärlek N Ps Håll tummarna för oss att vår 24h bussresa går bra och att vi kommer fram välbehållna. ds