Liten kappa.... och SOS kaos

Den här fina kappan sydde jag förra året och den har fortfarande inte lyckats hitta en ny ägare. Jag passade på att fota min dotter i den när hon ändå var på humör men som ni ser så har den ju hunnit blir för lite för henne. Men det jag ville få fram var modellen och den fina rundade kragen. Jag hoppas att kappan kommer till sin nya ägare snart då den är trött på att hänga hemma hos mig. Den är i storlek 1-1/2år.

Och om ni undrar över såren i Kalunjis ansikte så var det så att vi var med om en cykelolycka  för ca 3 veckor sedan som resulterade i att vi var kvar på sjukhuset i 2 dgr. Hon fick en hjärnskakning och rev upp högra ansiktshalva och en blåtira som helt stängde igen hennes högra öga i 3 dagar.

Nu mår hon mycket bättre och såren har läkt ihop ganska bra efter en tuff antibiotika period. Det jobbigaste med olyckan (förutom att hon skrek något så fruktansvärt och att det var blod överallt) var när jag ringde efter ambulans då jag inte riktigt kunde se var blodet kom ifrån, om hon hade slagit ut tänderna eller inte. Jag var inte heller säker på om hon hade brutit något. Jag beskrev EXAKT vart vi var (gatan, gatunummer, bronamn, korsning) men den som svarade på larmcentren "hittade visst inte oss" på sin karta. Jag bad henne koppla samtalet till Malmö då de skulle lätt hitta oss eftersom vi var verkligen i centrala stan. Hon envisades med att säga att hon inte hörde vad jag sa, och när jag sa att det var svårt att prata högre med en ledsen flicka bredvid mig, bad hon mig..... att få tyst på min dotter!!!
Kan ni fatta???

Jag blev så irriterad och sa att vi får väl ta oss till akuten på egen hand. Då frågade människan mig på fullaste allvar; va fan ringer ni hit då för om ni kan ta er till akuten själva?

Jag blev så paff av detta svar och la på luren, lyfte upp min dotter (blodig och super ledsen) och gick till akuten med henne. Jag är fortfarande vrål förbannad av detta bemötande och ska anmäla händelsen! Om man jobbar på en larmcentral (vilket är säkert stressigt) borde det väl ändå vara viktigt att samla in information över situationen (hon frågade inte ens varför jag ringde och om min dotter hade skadat sig i huvudet).

Ja, det finns mycket att säga om det här och om personalen på akuten som skickade hem oss efter 3 timmar utan att varken undersöka min dotter eller tvätta såren för att tydligare se vart hon skadat sig mest (eller hur djupa såren var). En timma efter att vi kom hem började hon kräkas och hennes temperatur steg till 39,5 på ca 30min. Vi rusar in med henne till akuten igen varpå de konstaterar att hon hade fått hjärnskakning och att såren borde tvättas och undersökas om det behövdes sys eller inte.

Alltså..............???