En neger!

I fredags på vägen hem från skolan gick jag och funderade på den dagens blogginlägg som skulle handla om tidskriften Vogue och om att den finns på alla kontinenter utom i Afrika. Detta har skapat en stor debatt (igen), mest i Afrika.
Så medans jag gick där med min cykel och var tvungen att passera under en byggställning (!) var det ett äldre svenskt par som kom i slutet på ställningen. De stannade och banade väg för mig och fastän det var fruktansvärt  halt försökte jag skynda mig över så att de slapp vänta så länge. Väl ute log jag mot dom och sa tack. Gubben tittade på mig och sedan sa till sin tant, "neger", varpå hon tittade på mig med avsky och sedan började de gå.

Jag blev helt ställd först när jag hörde vad han hade sagt om mig. Sen blev jag osäker på om jag verkligen hade hört rätt. Jag började sakta röra mig framåt med dessa funderingar. Sen tänkte jag att nej, nu vänder jag och går tillbaka till dom och frågar vad dom faktiskt sa. Men då var det för sent, de hade redan svängt av och jag hade tappat bort dom.

På vägen hem fortsatte växte min irritation. Dels på mig själv som inte tog tag i det med en gång. Dels tänkte jag... "tur att dom var gamla och kommer att dö snart så att världen blir två hat mindre". Ja, jag vet...

Sen tänkte jag på min dotter som växer upp i denna värld (och land) och som har både ett afrikanskt ursprung och ett europeiskt. Hur kommer hon definieras som när hon blir tillräckligt stor för att förstå? Hur kommer hon definiera sig själv? Kommer hon hitta en själslig plats och existens som inte innefattar rasistiska och historiska definitioner av etniciteter?

Jag tänkte vidare att för det där paret så finns jag endast som ett skal utan kontinuum. Jag är en neger! Ett ting! Som de kan och tar sig friheten att skita på precis när de vill. Tar sig friheten att tro att de tillhör samhället mycket mer som en bestämd entitet varpå jag inte passar in. Jag var malplacerad för dom. De väntade ut mig för att slippa gå bredvid mig. Och så trodde jag att de bara var ett trevligt gammalt par först.

Ja, jag har tänkt mycket på det här i helgen och mina känslor och tankar har pendlat mycket upp och ner. Hur ska jag lära min dotter att nationalidentiteter tillskrivs vikt än vad de bör göra? Eller har jag fel? Är dom fortfarande viktiga? Kommer dom förbli relevanta för oss längre fram? Har hon (i det parets ögon) bara halvrätt att hävda sitt jag?
Senare den kvällen när vi badade sa hon, "Mamma, du har bruna fötter, jag har nästan bruna fötter och pappa har rosa".

Jag log bara åt detta och hon fortsatte med att leka med sin badsköldpadda.

Tack

Tack alla ni som hjälpte mig lösa mitt lilla (stora) problem i helgen med mina labels. Jag är så trött på minanamnband och alla andra företag som tar så sjukt mycket betalt för en enkel service och som tar så sjukt lång tid på sig att leverera denna service.

WWL tipset var det absolut bästa. Det var ju sjukt mycket billigare än alla de andra alternativen. Tack Carmen för Quickprint tipset, fundera på att trycka upp en mega affisch att ha med på nästa försäljningstillfälle (Good Jul 10-11/12, Stortorget, Malmö). Va tycker du? Är det för tacky?

Tyvärr fick jag ändå panik och gjorde min allra sista order hos minanamn... för de sa att jag ska få hem etiketter inom 10 arbetsdagar, men då fick jag ta min gamla design eftersom den nya tar så sjukt mycket längre tid att producera (det är text på tyg, dom ska väl inte uppfinna hjulet på nytt?).

men nästa gång beställer jag helt klart från WWL och om det funkar bra (tryck, kvalité, färg, leverans) så blir dom hädanefter mina labellevelantörer. Ok, nu ska det här sys en massa fint som ni får se snart...

Peace out,

KAOS!!! Hjääääääääälp!

Jag håller på att få panik just nu. Hela denna vecka har jag försökt få tag på ngt företag som kan producera mina nya labels med mina nya logos för dam och barnkläderna, men alla verkar ha sjukt långa leveranstider ich det billigaste kostar 1495kr för en minimum beställning av 300st etiketter. Jag skulle egentliga bara vilja ha 150st av varje label men det går dom inte med på.

Mina namnband är inte så samarbetsvilliga tycker jag, och alla andra företag jag kollat med tar väldigt lång tid på sig.
Till saken hör att jag precis börjat sy produkterna som ska säljas på Good Jul i 10-11/12 och bara det känns stressigt nog. Jag kommer inte hinna få så mycket sytt med skolan och allt.

Men om det är ngn som har ett tips om ngt företag som producerar labels, eller vävda etiketter med egen design, ett företag som inte är vansinnigt dyrt och kräver att jag måste beställa 50000000st innan dom ens kan ta emot min beställning, ett företag som inte tar 4 månader på sig att producera små tyglappar... så får ni gärna tipsa mig om det. För just nu har jag inga kvar. Och min dåliga planering verkar äta upp mig just nu.