Att låta sig inspireras

och att bli inspirerad av andra är något fantastiskt. Att få skapa och finna ett forum där ens uttryck kan ges i form av idéer, ord, konstruktioner, konstellationer. Konst. Att andas in världen, både ens närsamhälle och miljö, möten med individer som liksom etsar sig fast i ens medvetande. Att känns så passionerad för ett uttryck att det är svårt att sova. Man bara ligger och vrider sig ända in i små timmarna. Måste få ner det på papper. Måste bara få ut det ur mitt huvud så att det kanske blir mer verkligt. Så att jag kan ta på det, ändra det. Tänka om.

Att våga ge uttryck för de tankar som man har. Att stå för de uttrycken oavsett motstånd. Och inspireras. och inspirera. Vad vore världen utan konst. Litteratur. Ordet! Skulle gränserna inte vara lite suddigare kulturer emellan? Skulle vi kunna förstå vår egen kultur om vi inte hade några andra att luta oss tillbaka på, reflektera över och sätta i sammanhang till vår egen?

Kan det stå för sig självt? Kan vi stå själva? Just nu inspireras jag av musik och alla starka individer vågar skapar utifrån sin egna kärna. Som vågar. Som står på sig. Och försöker hårdare särskilt när det känns som tyngst.
Våga hitta en egen röst. Våga utvecklas. Alltid. Det som inte utvecklas och ändras dör till slut.

*Tack så mycket för utmärkelsen och den fina motiveringen som följde. Det gjorde mig starkare.